Isoleringsteori

Isoleringens viktigaste uppgift är att förhindra att värme läcker ut eller in i en byggnad. För att kunna utveckla ett så bra isoleringsmaterial som möjligt är det därför väldigt viktigt att veta vad som orsakar värmeförluster. Isocell Cellulosaisolering utvecklades med målsättningen att bli den bästa isoleringsprodukten på marknaden. Resultatet är en isolerprodukt med unika egenskaper och fantastiska isolervärden.

 

Isoleringsförmågan beror främst på tre faktorer:

• Lufttäthet: Cellulosaisolering är en högdensitetsprodukt, dvs. att materialet är väldigt tätt har en hög volymvikt. I vägg är densiteten hela 50-65 kg/m³ och det bidrar till att man förhindrar luftströmmar (konvektion) i isoleringen. Lufttätheten gör även att materialet har en hög värmekapacitet. Luftgenomsläppligheten i Cellulosaisolering är vid 38 kg/m³ = 0,41 och vid 26 kg/m³ = 0,96.

• Värmekapacitet: Med värmekapacitet menas den energimängd som åtgår för att uppvärma 1 kg av materialet med 1 C°. Är värdet högt har materialet en stor tröghet. Det beskrivs ofta som en bra ackumuleringsfunktion. Värdet på glasull är 670 joule/kg, mineralull 860 joule/kg medan Cellulosaisolering kräver hela 2110 joule/kg.

• Konvektion: Inre konvektion är oönskade luftrörelser i materialet och kan vara ett mycket stort problem. Det leder till energiförluster, kondensation och diverse skador i konstruktionen. Cellulosaisolering har genom sin höga densitet och sitt låga värde för luftgenomsläpplighet mycket låg inre konvektion. Cellulosaisolering består av cellulosafibrer (växtfibrer), vilka även innehåller luft som bidrar till att binda effekt vid anblåsning (påtvingad konvektion). Med andra ord blåser inte hela energin i cellulosaisoleringen bort när den utsätts för vindpåverkan. Den naturliga konvektionen startar vid 15 C° för glasull, 22 C° för stenull och inte alls för cellulosan.
  

Uppfattningen har tidigare varit att skillnaden mellan olika isoleringsmaterial har varit minimal eller rent av obefintlig. Nu har det visat sig att så inte är fallet utan att cellulosaisoleringen är ca 20-30 % effektivare än sten- och glasullsisolering. Den missuppfattning som tidigare gjorts beror främst på att den beräkningsmodell som funnits för att bestämma ett materials isoleringsförmåga, det s.k. Lambdavärdet, är uråldrigt och inte relevant.

 

Boverket och Professor Christer Harrysson har tillsammans med bl.a. Chalmers och KTH arbetat för att få till en ändring i byggbestämmelserna. Deras förslag är att:

• Arbetsutförandebrister beaktas med större korrektioner än hittills.
• Egenkonvektionens inverkan på värmeförlusterna måste beaktas i ökad utsträckning, framförallt i tak konstruktioner med öppna ytor och lösull.
• Uppgifter om luftgenomsläppligheten bör dokumenteras för alla material.
• Påtvingad konvektion från t.ex. blås, temperatur och ventilation bör beaktas.
• Materialprovningsmetoder anpassas till mer verkliga förhållanden.

Vår isolering är alltid billigast på sikt!
    -Vi lämnar en resultatgaranti på det faktiska lambdavärdet...